Silver - Kent

Kent har gjort en ny låt, som heter Silver. I Sverige har vi ett talessätt som lyder: "Att tala är silver, att tiga är Guld." En vän hade det som sina ord i årsboken på gymnasiet han gick på. Jag tycker det ordspråket är helt värdelöst. Jag tycker dock det speglar det svenska samhället väldigt bra. I Sverige ska du hålla käften och inte säga vad du tycker. Jag som säger vad jag tycker vet mycket väl hur illa omtyckt du blir i Sverige när du säger vad du tycker. Sverige må verka för öppenhet och transparens, men bara om du gör det på svenskt vis. Det är vissa som har makten att få säga vad de tycker, men resten av befolkningen har inte riktigt det. Fråga mig inte vem som har makten att säga vad den tycker, för inte ens svenska kungen får göra det. Sverige är ett konstigt land med "lagom" som oskriven norm. Den genomsyrar hela samhället. Ändå har vi människor som inte är lagom, men ofta ser många svenskar ned på dem, om de inte är enorma charmiga kärleksmagneter, ni vet, vissa människor får säga vad dem vill. När det inträffar och vem som får äran att göra det vet jag inte. Jag har inte den äran, jag har fått lida ganska rejält för att jag alltid är mig själv trogen och säger vad jag tycker. Det är illa accepterat i Sverige. Jag kan inte rekommendera någon att vara sig själv egentligen, då Sverige är ett land där det är svårt att verkligen vara sig själv. Var dig själv, men var "lagom" mycket dig själv, det är väl Sverige i ett nötskal.
Låten som Kent skrivit handlar om mobbing. I fall av mobbing är inte att tiga guld, snarare är det silver. Att hålla käften är fel. Om din kompis blir mobbad, stå upp för personen. Jag har blivit mobbad och jag har också haft kompisar som blivit mobbade. Jag stod upp för mina vänner, för mig fanns inget alternativ. Ingen stod upp för mig när jag blev mobbad på arbetsplatsen. Jag har fått lida för det. Har inte mått bra av det. Kan inte längre jobba med det pga det. Jag vill inte träffa de människorna, varken de som mobbade eller de som såg på. Egentligen träffar jag några av dem, de som var mina vänner, de som såg mig mitt i allt det. Evigt tacksam. De såg vad som hände och de vet. Jag vill i övrigt inte träffa dem igen. Men har haft oturen att de finns där ute i näringslivet. Jag vill aldrig träffa dem igen, men träffade ändå på en av dem hos en ny arbetsgivare. Den var en av dem som såg, men som inget sa. Det finns inget värre. När ingen ser. När de ser och inget säger. Inget är värre. Det bryter ned människor. Sverige är ett för djävligt land. Jag hatar verkligen svensk mentalitet. Den är så fel på alla plan. Sverige är ett hemskt land. Finns inte plats för det annorlunda, för det som inte är mainstream. Det är tyvärr min analys av Sverige. Sverige pratar om acceptans, men accepterar inte. Jag ännu inte accepterad, har nog aldrig varit det. Jag försöker få människor acceptera mera. Jag försöker plantera idéer i dem jag träffar. Men det går sakta, jag är bara en boll i en stor mängd bollar. Jag kan bara påverka den jag träffar och de de träffar. Jag träffar ändå rätt många, i rollen som konsult. Men jag har inte alltid möjlighet att påverka. Jag försöker. Jag gör så gott jag kan.Jag önskar bara Sverige gjorde så gott de kunde. Det gör dem inte. Varken i skolorna eller i omsorgerna. Jag kan bara tala för Stockholms län, men det är min analys. Hade det gjorts tillräckligt hade jag inte behövt träffa de nedbrutna individer jag träffar i mitt jobb. Acceptans saknas i Sverige. Det är en av orsakerna till att integrationen inte fungerar.
Låten finns på Spotify:
spotify:track:3BGj9WOKMyl2ZlkK8IoKhq