Vilka konstiga myndigheter det finns
Jag hänger inte med i vilka Myndigheter som finns. Tydligen finns
“myndigheten för delaktighet”. Först tänkte jag det var typ
arbetssökande, men när jag läste vad det var för något så fick jag fram
att det handlade om funktionshinder. Då kändes det som ett relevant
namn. De söker en generaldirektör. Vilket kul jobb! Att verka för att
alla ska kunna vara delaktiga, som så önskar, i vårt samhälle.
Tillgänglighet och anpassning ingår ju helt klart i det. I mina ögon ett
viktigt jobb för att förbättra livet för många av de jag möter inom
vården. Tyvärr är jag alldeles för inkompetent enligt
kravspecifikationen. Har aldrig varit chef över någon. Har inte heller
den där “lång erfarenhet” på en del saker. Tyvärr krävs nog allt det
där, även om jag själv skulle tycka att jag är kompetent till jobbet så
är en sådan ansökan helt bortkastad. Why make a fool of youself? Nej,
jag har lite självbevarelsedrift.
Även mindre kvalificerade jobb sållas till kategorin “inkompetent”, dvs. jag är inte kvalificerad att söka. Jag tycker inte jag är särskilt kompetent i något. Inte ens jobbet jag har idag… om jag får säga det själv. Jag är nog mer inkompetent än kompetent. Fy för att söka jobb. Tror iof jag nått kvoten för vad AF tyckte var rimligt att söka, om jag var heltidsarbetslös. Nu har jag ju jobbat säkert 80% den här månaden, så jag kunde ju låtit bli att söka så många jobb… men jag gjorde det. Kommer inte få något. Fast någon ville intervjua mig på telefon, men jag var så förbannat otrevlig när jag svarade i telefonen. Jag var på väg till jobbet och sa: “Hej, du ringer olämpligt, för jag ska precis nu åka till jobbet. Det är X, vem är du?” hehe… jag vet, men jag skyller på att jag inte har social telefonkompetens hemma. Jag kan vara spydig i hemtelefon. Jag hade ju inte tid och prata och blev stressad av att telefonen ringde. Det var en rekryterare för ett jobb jag sökt. Jag visste att det var det, i förväg. Hade fått ett mail att de inte hade mitt telefonnummer. No shit, nej det hade dem inte, för de tillät bara mobilnr och då skrev jag ett icke nummer. Ingen fara, kommer inte jobba med det i alla fall. Sökte bara jobbet för syns skull. Jag kommer inte ta något nytt jobb. Om två veckor börjar skolan igen. Så då är jag inte “arbetssökande” längre. Har inte varit det heller i sommar, har jobbat. Får ingen a-kassa eftersom jag jobbat och jag fortsätter studera, dock inte det jag studerat. Riskerar att nolla mig på a-kassan och försäkringskassan just nu, eftersom jag inte har studiemedel för den här utbildningen. Studietiden är överhoppningsbar på a-kassan om den är på heltid, ej på deltid. Om jag hade haft studiemedel så är tiden överhoppningsbar utan tvekan. Reglerna är konstiga, sätter krokben på oss som studerar utan studiemedel. Har studiemedel beviljat för den andra utbildningen, som jag kanske inte får plugga i höst och inte orkar plugga i höst. Skiter i den, vet inte ens om jag vill läsa klart programmet. Jag är ambivalent. Jag går mellan högt och lågt varje dag. Men studiero, näe, det har jag inte för det. Uppsatsen? Vilken uppsats, har jag en uppsats? Jo… men är den viktig? Nej. Skiter jag i den? Delvis. Jag har ingen lust att skriva en uppsats. Sist jag inte hade lust var 1998. Den uppsatsen är fortfarande inte klar. Så jag har två oavslutade fil. kand. examen. Skitkasst, jag vet. Två uppsatser och jag har två fil. kand… men det är inte så bara. Jag har inte kommit in på någon kurs på mitt universitet i höst… för de ställde in den enda kursen jag ville läsa. Gjorde efteranmälan på en annan kurs. Problemet är att jag inte får låna kurslitteratur där om jag inte läser en kurs. Skitsamma vilken kurs, bara det är en kurs. Komiskt nog gick det att efteranmäla sig på en kurs i mitt hemspråk… men fan, jag kan inte grammatik, jag kan knappt läsa, jag kan definitivt inte stava, jag skulle få U om jag gick en sån kurs, fastän jag talar flytande. Jag är värdelös på grammatik. Har aldrig gillat sånt. Jag vet bara ändå hur meningarna ska flyta och vara uppbyggda. Jag vet att jag skriver och ofta istället för att, men vad spelar det för roll? Jag vet ju att jag inte ska skriva så, det blir bara fel i all hast här på bloggen. Såna fel har inget med mina språkkunskaper i svenska att göra, de är bara hafsislafs verk. Jag är bra på hafsislafs när jag inte lägger ned 100% på något.
Jag tycker inte om att söka jobb. Men jag har sökt. Jag har tittat på jobb, men jag är inte ingenjör. Jag är inte tekniker. Jag är inte chef. Jag är inte rätt mycket. Jag har varit något, men det är gammalt och bortglömt och personligen skulle jag aldrig anställa mig. Jag anser mig rätt oattraktiv inom mitt gamla yrke numer. Jag är förlegad. Inkompetent. Jag skulle nog inte anställa mig till något jobb alls, eftersom jag är så kass på det mesta faktiskt. Jag minns inget längre, jag kan inget längre. Jag är nog toast. Jag borde inte jobba med detta, som jag gör eftersom min rygg säger nej, inte det andra heller som jag jobbar med, underbetalt och för mycket resor. Egentligen vill jag inte göra något. Jag vet fan inte vad jag vill göra. Jag vill nog inte göra något. Jag vill studera. Det är kul. Det ger ingen lön, tyvärr. Vill jag jobba, helt ärligt? Näee. Gud vad tråkigt. Varför kostar allt pengar? Varför måste jag jobba? Just nu vill jag inte jobba, det är så tråkigt. Jag får ont i ryggen. På andra jobbet blir jag trött, får huvudvärk och får ränna land och rike runt, känns det som, starkt överdrivet. Nej, åter tillbaks till ruta ett. Vill inte jobba. Jag vill inte. Jag vill ha tillräckligt med pengar att leva på ändå. Vara och göra vad jag vill. Studera. Vad det än må vara för dagen. Tänk om någon bara ville ge mig typ 10000SEK efter skatt i månaden, för att studera? Utopi. Ja, det är det. Tänk om man fick det. De kunde väl finnas medborgarlön? Så jag slapp söka jobb, så jag kunde studera istället. Och skriva nonsensblogg på Internet. Fotografera. Måla dåliga teckningar. Vara volontär. Hehehe. Men jag måste få ett eget hus också, ett fristående hus med utsikt över vattnet. Ja, ett eget hus och sen mycket pengar varje månad. Inget studielån heller. Ja, det är väl typ vad jag önskar mig. Ett eget hus med en ateljé. Men utsikt över vatten. Inga studielån längre, har inga andra lån än huslån och studielån just nu. Sen klarar jag mig helt okej med en låg inkomst om vi är två, men om jag är själv... hmmm... ja du, då behöver jag tyvärr 20 000kr i månaden. Är jag särbo behöver jag också 20 000kr i månaden. Det är lite konstigt, men jag har inte råd att klara mig själv annars...Jag vill nog ha 20 000kr i månaden efter skatt och ett eget boende. Hmmm... låter som jag behöver 30 000kr i månaden före skatt... ja du, det är dyrt att leva i Sverige... bara att konstatera.
Uppdatering:
Hahaha. Mitt ursprungsland har medborgarlön snart. Hahaha. Men jag kan inte bo där.
Även mindre kvalificerade jobb sållas till kategorin “inkompetent”, dvs. jag är inte kvalificerad att söka. Jag tycker inte jag är särskilt kompetent i något. Inte ens jobbet jag har idag… om jag får säga det själv. Jag är nog mer inkompetent än kompetent. Fy för att söka jobb. Tror iof jag nått kvoten för vad AF tyckte var rimligt att söka, om jag var heltidsarbetslös. Nu har jag ju jobbat säkert 80% den här månaden, så jag kunde ju låtit bli att söka så många jobb… men jag gjorde det. Kommer inte få något. Fast någon ville intervjua mig på telefon, men jag var så förbannat otrevlig när jag svarade i telefonen. Jag var på väg till jobbet och sa: “Hej, du ringer olämpligt, för jag ska precis nu åka till jobbet. Det är X, vem är du?” hehe… jag vet, men jag skyller på att jag inte har social telefonkompetens hemma. Jag kan vara spydig i hemtelefon. Jag hade ju inte tid och prata och blev stressad av att telefonen ringde. Det var en rekryterare för ett jobb jag sökt. Jag visste att det var det, i förväg. Hade fått ett mail att de inte hade mitt telefonnummer. No shit, nej det hade dem inte, för de tillät bara mobilnr och då skrev jag ett icke nummer. Ingen fara, kommer inte jobba med det i alla fall. Sökte bara jobbet för syns skull. Jag kommer inte ta något nytt jobb. Om två veckor börjar skolan igen. Så då är jag inte “arbetssökande” längre. Har inte varit det heller i sommar, har jobbat. Får ingen a-kassa eftersom jag jobbat och jag fortsätter studera, dock inte det jag studerat. Riskerar att nolla mig på a-kassan och försäkringskassan just nu, eftersom jag inte har studiemedel för den här utbildningen. Studietiden är överhoppningsbar på a-kassan om den är på heltid, ej på deltid. Om jag hade haft studiemedel så är tiden överhoppningsbar utan tvekan. Reglerna är konstiga, sätter krokben på oss som studerar utan studiemedel. Har studiemedel beviljat för den andra utbildningen, som jag kanske inte får plugga i höst och inte orkar plugga i höst. Skiter i den, vet inte ens om jag vill läsa klart programmet. Jag är ambivalent. Jag går mellan högt och lågt varje dag. Men studiero, näe, det har jag inte för det. Uppsatsen? Vilken uppsats, har jag en uppsats? Jo… men är den viktig? Nej. Skiter jag i den? Delvis. Jag har ingen lust att skriva en uppsats. Sist jag inte hade lust var 1998. Den uppsatsen är fortfarande inte klar. Så jag har två oavslutade fil. kand. examen. Skitkasst, jag vet. Två uppsatser och jag har två fil. kand… men det är inte så bara. Jag har inte kommit in på någon kurs på mitt universitet i höst… för de ställde in den enda kursen jag ville läsa. Gjorde efteranmälan på en annan kurs. Problemet är att jag inte får låna kurslitteratur där om jag inte läser en kurs. Skitsamma vilken kurs, bara det är en kurs. Komiskt nog gick det att efteranmäla sig på en kurs i mitt hemspråk… men fan, jag kan inte grammatik, jag kan knappt läsa, jag kan definitivt inte stava, jag skulle få U om jag gick en sån kurs, fastän jag talar flytande. Jag är värdelös på grammatik. Har aldrig gillat sånt. Jag vet bara ändå hur meningarna ska flyta och vara uppbyggda. Jag vet att jag skriver och ofta istället för att, men vad spelar det för roll? Jag vet ju att jag inte ska skriva så, det blir bara fel i all hast här på bloggen. Såna fel har inget med mina språkkunskaper i svenska att göra, de är bara hafsislafs verk. Jag är bra på hafsislafs när jag inte lägger ned 100% på något.
Jag tycker inte om att söka jobb. Men jag har sökt. Jag har tittat på jobb, men jag är inte ingenjör. Jag är inte tekniker. Jag är inte chef. Jag är inte rätt mycket. Jag har varit något, men det är gammalt och bortglömt och personligen skulle jag aldrig anställa mig. Jag anser mig rätt oattraktiv inom mitt gamla yrke numer. Jag är förlegad. Inkompetent. Jag skulle nog inte anställa mig till något jobb alls, eftersom jag är så kass på det mesta faktiskt. Jag minns inget längre, jag kan inget längre. Jag är nog toast. Jag borde inte jobba med detta, som jag gör eftersom min rygg säger nej, inte det andra heller som jag jobbar med, underbetalt och för mycket resor. Egentligen vill jag inte göra något. Jag vet fan inte vad jag vill göra. Jag vill nog inte göra något. Jag vill studera. Det är kul. Det ger ingen lön, tyvärr. Vill jag jobba, helt ärligt? Näee. Gud vad tråkigt. Varför kostar allt pengar? Varför måste jag jobba? Just nu vill jag inte jobba, det är så tråkigt. Jag får ont i ryggen. På andra jobbet blir jag trött, får huvudvärk och får ränna land och rike runt, känns det som, starkt överdrivet. Nej, åter tillbaks till ruta ett. Vill inte jobba. Jag vill inte. Jag vill ha tillräckligt med pengar att leva på ändå. Vara och göra vad jag vill. Studera. Vad det än må vara för dagen. Tänk om någon bara ville ge mig typ 10000SEK efter skatt i månaden, för att studera? Utopi. Ja, det är det. Tänk om man fick det. De kunde väl finnas medborgarlön? Så jag slapp söka jobb, så jag kunde studera istället. Och skriva nonsensblogg på Internet. Fotografera. Måla dåliga teckningar. Vara volontär. Hehehe. Men jag måste få ett eget hus också, ett fristående hus med utsikt över vattnet. Ja, ett eget hus och sen mycket pengar varje månad. Inget studielån heller. Ja, det är väl typ vad jag önskar mig. Ett eget hus med en ateljé. Men utsikt över vatten. Inga studielån längre, har inga andra lån än huslån och studielån just nu. Sen klarar jag mig helt okej med en låg inkomst om vi är två, men om jag är själv... hmmm... ja du, då behöver jag tyvärr 20 000kr i månaden. Är jag särbo behöver jag också 20 000kr i månaden. Det är lite konstigt, men jag har inte råd att klara mig själv annars...Jag vill nog ha 20 000kr i månaden efter skatt och ett eget boende. Hmmm... låter som jag behöver 30 000kr i månaden före skatt... ja du, det är dyrt att leva i Sverige... bara att konstatera.
Uppdatering:
Hahaha. Mitt ursprungsland har medborgarlön snart. Hahaha. Men jag kan inte bo där.
Kommentarer
Skicka en kommentar